Det finns böcker som fångar med sin handling – men det finns också böcker som fångar genom språket självt. När Alva Dahl skriver om Halldór Laxness roman Världens ljus och himlens skönhet är det just denna språkliga rikedom hon lyfter fram: en text där varje mening verkar formad med andakt, och där ordens musik nästan blir viktigare än berättelsen de formar.
En hjälte som ser på världen med ett inre ljus
Romanens huvudperson, Ólafur Kárason – även kallad “Ljósvikingen” – är inte en hjälte i konventionell mening. Istället rör han sig med en mjuk nyfikenhet genom livet, där det yttre filtreras genom det inre. Det är som om han lyssnar med hjärtat. Författaren beskriver honom som en figur med ett nästan heligt betraktelsesätt, där verkligheten blir ett poetiskt landskap – ibland skimrande, ibland skört.
Alva Dahl jämför hans sätt att tänka med autistiskt fokus: koncentrerat, djupt, okonventionellt. Språket han använder är en blandning av gammal högtidlighet och barnsligt allvar, ett slags egensinnig poesi som Laxness låter flöda fritt. Här märker man tydligt att författaren använder språket inte enbart som redskap, utan som konstform.
Översättarnas finstämda konst
Att översätta ett så nyansrikt språk är mer än en utmaning – det är ett känsloprojekt. När Rannveig och Peter Hallberg tog sig an uppgiften att göra denna text tillgänglig på svenska, tog de med sig en djup förståelse för den isländska kulturen. Alva Dahl menar att det är just tack vare detta som översättningen fungerar så väl; den bär inte bara textens betydelse, utan också dess rytm, klang och själ.
Peter Hallberg, en av de främsta svenska kännare av isländsk litteratur, bidrog med en känslighet som färgar varje rad. Tillsammans med Rannveig lyckades han skapa en svensk version som känns nära originalets ande – och det är just denna närhet som gör det översatta verket levande.
En bok att leva med
Det här är inte boken för dig som söker snabbläst underhållning. Det är snarare en bok för sakta läsning, en roman att vandra igenom i stilla takt. Språket är inte bara bärare av handling – det blir själv en plats, ett landskap att upptäcka. Dahl beskriver det som en andlig realism: ett sätt att förstå världen som lika delar vakenhet och förundran.
Just detta gör Laxness verk till något mer än bara litteratur. Det blir till en plats för eftertanke – där det vardagliga får en ny glans, där varje ljudvibration mellan orden bär på mening. Här finns plats för både humor och allvar, utan att någon dimension helt tar över.
En röst för vår tid
Trots att Halldór Laxness tilldelades Nobelpriset redan år 1955, är han långt ifrån passé. Genom läsare och förmedlare som Alva Dahl påminns vi om hans fortsatta relevans. I en tid där tempot skruvas upp, och där språket ofta reduceras till funktion, står Laxness texter för något annat: en litterär stillhet, en språkets fristad.
Att läsa Världens ljus och himlens skönhet är att gå in i ett rum där varje ord väger något – där det isländska ljuset lyser genom varje mening, också i svensk dräkt. För den som vill återfinna glädjen i vad språk kan vara, erbjuder denna roman en sällsynt upplevelse.
Snabbläsning för nyfikna
- Halldór Laxness skrev Världens ljus och himlens skönhet som en berättelse om andlig skönhet, barndom och utanförskap.
- Huvudpersonen Ljósvikingen talar i en säregen blandning av ålderdomligt allvar och barnslig förundran.
- Översättarna Rannveig och Peter Hallberg hyllas för sin trogna och poetiska svenska version av den svåröversatta texten.
- Alva Dahl lyfter boken som ett exempel på hur språk inte bara speglar verkligheten – utan formar den.
👉 Har du läst Laxness? Vad fastnade du för – var det tonen, människorna, eller det där skimret i språket? Dela gärna med dig av din upplevelse.