Det var tänkt som ett lekfullt, kanske lite busigt förnamn. Men när en familj i Norrköping skickade in sin begäran om att få döpa sitt barn till ”Sladden”, satte Skatteverket ner foten. Avslaget kom snabbt – namnet kunde, menade myndigheten, väcka obehag för den som bär det.
Det här är inte första gången som ett originellt namnförslag möter patrull i Sverige. Faktum är att listan över nekade namnförsök är både lång och ganska färgstark:
- ”Pappa”
- ”Tok”
- ”Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116” (uttalades ”Albin”)
Alla dessa har fått avslag för att de anses olämpliga på olika sätt.
Men ”Sladden”? Det låter ju mest som ett smeknamn från barndomen eller något man lite kärleksfullt kallar sitt yngsta syskon. Och just där ligger problemet, enligt Skatteverket.
Mellan smeknamn och identitet
I sitt beslut lyfter Skatteverket att ”Sladden” lätt väcker associationer till ”sladdbarn” – den där mycket yngre syskonet som kom långt efter resten av barnaskaran. Och även om ordet inte är direkt nedsättande, menar myndigheten att kopplingen kan påverka hur barnet uppfattas – både av andra och av sig själv.
Det kanske känns lekfullt idag men kan bli en börda i framtiden.
För många låter det hårt. Varför ska staten ha åsikter om vad mitt barn får heta?
Men det finns faktiskt en lag som säger att ett förnamn inte får vara ”olämpligt” eller riskera att ”väcka anstöt eller obehag” för den som bär det. Den lagen är tänkt att skydda barn från att behöva leva med namn som andra kanske skrattar åt, har starka negativa betydelser eller helt enkelt kan kännas som ett hinder i livet.
Det är också därför bedömningen blir annorlunda om det är en vuxen som vill byta namn till något ovanligt. I det här fallet finns det faktiskt två vuxna män i Sverige som redan bär namnet ”Sladden”. Men skillnaden är viktig: vuxna väljer själva. Barn kan inte.
Lekfulla namn i ett land som älskar tradition
Sverige ligger ofta i framkant när det gäller jämställdhet, liberalism och individualitet – men när det kommer till namn är vi faktiskt förvånansvärt konservativa.
Visst, vi har vant oss vid barn som heter Loa, Alvina eller Maximus. Trenden med könsneutrala eller internationellt inspirerade namn växer snabbt. Men det finns ändå en gräns – särskilt när ett namn riskerar att låta som ett skämt eller få bäraren att sticka ut på ett negativt sätt.
Det handlar alltså inte bara om vilket namn som får dyka upp på postlådan – det handlar om vilket namn ett barn ska bära genom livet. I allt från skolkorridorer till CV:n och passkontroller.
Vad är egentligen ett namn?
Det är lätt att glömma hur mycket ett namn betyder. Det kan kännas som en bokstavskombination, något vi svarar på vid upprop. Men egentligen är det så mycket mer – det är vårt första sociala visitkort, vår första identitetsmarkör.
Därför väcker namnfrågor starka känslor. Föräldrar vill sätta sin prägel, barn vill känna sig hemma i sitt namn, och samhället – ja, samhället vill ha någon sorts ordning i kreativiteten.
Samtidigt är språket och våra associationer inte statiska. Det som känns olämpligt idag kan kännas helt naturligt i morgon. Ett namn som ”Sladden” kanske en dag inte väcker någon reaktion alls.
Men just nu… blev det ett nej.
Frågan är: Har Skatteverket rätt – eller ligger det större värde i att föräldrar får vara fria att döpa sina barn till vad de vill, även om det sticker ut?
Vad tycker du?
🧾 Snabbfakta:
- En familj i Norrköping fick nej från Skatteverket när de ville döpa sitt barn till ”Sladden”.
- Orsaken: Namnet kan kopplas till ”sladdbarn” och uppfattas negativt.
- Det finns redan två vuxna i Sverige som heter Sladden – men de valde namnet själva.
- Namnlagen förbjuder namn som kan väcka obehag eller uppfattas som olämpliga.
- Beslutet väcker diskussion om var gränsen går mellan kreativ frihet och barnets bästa.
📣 Din tur att tycka till!
Ska staten lägga sig i vad vi döper våra barn till? Eller är det viktigt med gränser när det gäller namn? Dela gärna dina tankar på sociala medier eller med oss direkt.