Tänk dig att valrörelsen är i full gång. Politiker håller tal, snurrar genom tv-debatter och sprutar ur sig slagord som “ordning och reda”, “trygghet” och “förortsgäng”. Orden verkar ganska okomplicerade, eller hur? Men bakom vissa av dem döljer sig mer än bara polerad retorik – det handlar om språk som säger olika saker till olika öron. Välkommen till världens tystaste – men kanske mest effektiva – kampanjverktyg: hundvissling.
Och nej, vi snackar inte om hundträning. I politisk retorik betyder ”hundvissling” något helt annat: ett till synes neutralt ord eller uttryck som skickar ett väldigt specifikt budskap – men bara till dem som vet hur de ska lyssna.
Nu visar en ny studie från Göteborgs universitet att svenska politiker börjat använda den här tekniken allt mer – särskilt i debatten om migration. Och det handlar inte bara om vilka ord de väljer, utan också vad dessa ord får oss att känna, tänka på, och i slutändan: rösta på.
Ord som säger mer än du anar
Så hur fungerar det i praktiken? Låt oss ta ett exempel direkt från studien. Jämför orden ”invandrargäng” och ”förortsgäng”. Båda väcker bilder i huvudet, men de spelar väldigt olika roller i det politiska språket.
”Invandrargäng” är ett rätt laddat begrepp. Det riskerar att stöta bort väljare som inte vill höra något som låter som främlingsfientlighet. ”Förortsgäng”, å andra sidan, låter lite snällare. Men för dem som har en mer kritisk syn på invandring bär ordet fortfarande samma underton. Det är en typ av kod. Den som vet, den vet.
– Det är en typisk hundvissla, säger forskarna bakom studien. Orden fungerar på två nivåer: de verkar allmänna och harmlösa, men för den som delar vissa politiska värderingar bär de ett tydligt, ideologiskt budskap.
Det är som en slags retorisk in-ear-hörlur – bara vissa hör den faktiska signalen.
Låter oskyldigt – men träffar rätt
Ordet ”hundvissling” kommer från just hundvärlden: en visselpipa som människor knappt uppfattar, men som hundar reagerar på direkt. I politiken funkar det likadant. Ytan är slät, men budskapet – det som finns ”mellan raderna” – är skarpt definierat.
Ta fler exempel från studien:
- ”Deportation” blir ”återvandring”
- “Begränsa invandringen” förvandlas till “skapa ordning i migrationspolitiken”
För vissa låter det byråkratiskt. För andra är det rena rama koden till en politisk vision.
Och varför skulle politiker använda denna typ av omskrivningar? Svaret är enkelt: det fungerar.
Därför funkar hundvisslingar
Det visar sig att den här strategin spelar på tre mänskliga drag som vi sällan tänker på – men som har stor påverkan på hur vi tar in politik:
- Vi hör det vi vill höra. Det kallas bekräftelsefördom. Om ordet ”trygghet” låter som en nick till hårdare tag mot brott, är det just det hjärnan snappar upp – förutsatt att du redan lutar åt det hållet.
- Språket lindar in obekväma sanningar. Politiker kan säga något kontroversiellt utan att det verkar extremt. Det ger rum att gå på offensiven – utan att trampa på ömma tår.
- Tvetydighet är en styrka. Vaga men suggestiva ordval låter olika för olika människor. Samma ord kan kännas samlande för mittenväljare, och samtidigt fungera som ett slags hemlig signal till partiets kärngrupp.
Det är alltså inte slarv eller slump, utan skickligt hantverk.
När orden skapar verkligheten
Men är det här bara smart retorik – eller en farlig lek med språklig manipulation?
En del forskare menar att hundvissling gör politiken mer tillgänglig. Att den speglar den komplexa verklighet vi lever i, där partier måste tala till flera målgrupper på samma gång. Men kritiker ser ett annat mönster: att retoriken luckrar upp gränserna för vad som är okej att säga. Att det normaliserar språk och tänkande som annars skulle klassas som diskriminerande, elitistiskt eller sexistiskt.
Och det stannar inte vid migrationsfrågan.
Hundvisslingar dyker även upp i prat om skola (vem är “valfriheten” egentligen till för?), jämställdhet (“traditionella värderingar”) och brott (“utsatta områden”, någon?).
Mer än bara ord
En sak är tydlig efter den här studien: språk är inte bara dekorationer i ett tal – det är verktyg som formar både känslor och realpolitik. Det vi kallar något spelar roll. “Förortsgäng” eller “invandrargäng” är inte bara olika etiketter. De riktar sig till olika känslor, olika rädslor – och till olika väljare.
Och det är inte bara makthavarna som påverkar. I en tid då vi alla delar artiklar, skriver kommentarer och lajkar slogans på sociala medier, är vi också språkliga medspelare. Kanske utan att tänka på det.
Så nästa gång en politiker säger något som låter lite för allmänt, lite för väl kodat – stanna upp och lyssna lite extra. Vad är det de egentligen säger?
Eller snarare: vem är det meningen ska höra?
💬 Har du lagt märke till hur vissa politiska uttryck slinker in i debatten utan att man tänker på det? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet – eller ta snacket över en kaffe med en vän. För ibland säger tystnaden mer än något annat.