Tänk dig ett litet barn, bara några månader gammalt, liggande i en spjälsäng i Ghanas livliga huvudstad Accra. Utanför fönstret hörs grannarnas prat på olika språk, inne i rummet surrar tv:n med ett engelskt nyhetsreportage i bakgrunden. Ingen i rummet riktar orden till barnet, men ändå händer något hos det lilla barnet. Det lyssnar. Och lär.
Det är exakt det som en ny studie från universitetet i Potsdam har grävt djupare i – och resultaten är både fascinerande och smått omvälvande. Forskarna undersökte 121 barn mellan tre och tolv månader gamla, och kom fram till något som utmanar en av språkforskningens mest etablerade “sanningar”: att små barn måste lära sig språk genom direkt kontakt och interaktion med vuxna.
Men barnen i Accra visade att det kanske inte alltid är nödvändigt. Trots att de sällan hörde engelska från personer som pratade direkt med dem, lyckades de ändå snappa upp delar av språket – tack vare tv- och radiosändningar i bakgrunden.
En stad som sjunger på många språk
Så vad är det egentligen som händer i dessa små hjärnor?
Först måste man förstå miljön. Accra är ett språkbad deluxe. De flesta barn där växer upp med ett helt kalejdoskop av språk omkring sig – allt från akan till ewe och ga. Det är inte ovanligt att ett samtal mellan vuxna sömlöst glider mellan flera språk. Och engelska, som är Ghanas officiella språk, är ofta närvarande men på ett lite distanserat sätt – som nyhetsuppläsarens röst från tv:n eller en radiopratare som står på medan hushållssysslorna pågår.
Barnen kanske inte deltar i samtalet, men de hör. Och enligt studien är det tillräckligt ibland.
Hjärnan – en liten, flerspråkig svamp
Det vi redan vet är att spädbarn har en nästan magisk förmåga att snappa upp ljud och språkets rytm. De kan höra skillnad på olika språk långt innan de börjar jollra. Men studien i Accra tyder på att de är ännu vassare än vi trott – och att passiv inlärning (att bara höra ett språk) ger mycket mer än vi tidigare kunnat bevisa.
Faktiskt verkar det som om hjärnan trivs i den här mångspråkiga miljön. Istället för att bli förvirrade, lär sig barnen navigera i ljuddjungeln och plockar på sig mönster, ljud och uttal från olika språk. Det i sig kan göra hjärnan mer flexibel och tränad att tolka och lära sig nya språk längre fram i livet.
Det här stämmer väl överens med annan forskning, bland annat från universitetet i Edinburgh, där man visat att barn som växer upp flerspråkigt ofta får fördelar när det kommer till saker som kognitiv kontroll – alltså hjärnans förmåga att fokusera, växla uppgifter och minnas.
Måste barn prata tillbaka?
Traditionellt har språkpedagoger betonat vikten av “interaktion” – att barn lär sig språk bäst genom att få respons, prata själva, svara och ställa frågor. Det stämmer fortfarande i många sammanhang, men den nya studien nyanserar bilden.
För ibland handlar det inte om att svara, utan om att lyssna.
Särskilt i samhällen eller hem där det finns få vuxna som aktivt pratar med barnet, kan tv och radio spela en större roll än vi tidigare trott. Istället för att bara se skärmar som “tjuvar” av språkutveckling, kan vi också börja se dem – åtminstone i vissa kontexter – som språkliga resurser.
Det är självklart ingen som föreslår att vi ska ersätta samtal eller närvaro med tv-program. Men det är en tankeväckare för många föräldrar, pedagoger och språkutvecklare: språk finns inte bara i dialogen, det finns också i rummet, i ljudbilden, i bakgrunden.
Språk som ljudtapet
Kanske borde vi tänka om när vi ser ett barn som verkar ligga och “inte göra något” framför en rullande tv med BBC i bakgrunden. Barnet kanske inte förstår orden, men hjärnan jobbar ändå – identifierar mönster, känner rytmer, skapar samband. För barnet kan engelskan till slut bli lika bekant som ljudet av mammas röst eller brorsans skratt i köket.
Det ger också hopp för barn i mer språkligt utarmade miljöer, till exempel barn som växer upp med få vuxna omkring sig eller med begränsad tillgång till språket man vill att de ska lära sig. Då kan ljud – även från tv:n – vara bättre än vi trott.
Så, vad tar vi med oss?
- Barn i Accra hör ofta upp till sex språk varje dag.
- Engelska kommer ofta från radio och tv – inte från vuxna som talar direkt till dem.
- Trots det börjar de lära sig delar av språket.
- Det visar att barns hjärnor är otroligt mottagliga för språk – även på avstånd.
Så nästa gång du oroar dig över om barnet får tillräcklig språkträning: Tänk på ljudlandskapet. Tänk på vad som pågår i bakgrunden. Och tänk på barnens öron – ständigt öppna, alltid nyfikna.
Och kanske, bara kanske, är den där nyhetsuppläsaren i bakgrunden mer betydelsefull än vi tidigare trott.