När Kristian Blensenius ska nämna en språkklassiker som följt honom genom livet, plockar han utan att blinka fram Riktig svenska av Erik Wellander. För vissa kanske det klingar stelt – en bok från 1939 om “korrekt svenska”? Men enligt Blensenius är den raka motsatsen sann. För honom är Riktig svenska inte en sträng lista över rätt och fel, utan en stillsam men kraftfull hyllning till språkets frihet att förändras.
Blensenius borde veta vad han pratar om. Han är redaktör för både Svenska Akademiens ordlista och Svensk ordbok – de stora, tunga språkböckerna. Men i en intervju med Språktidningen faller han snarare in i rollen som berättare än väktare: Riktig svenska, säger han, lär oss att titta på hur språket faktiskt används – inte bara hur det borde användas.
En bok med regler som viskar: ”Det är okej att vara flexibel”
Det är lätt att tro att Erik Wellander var typen som drar hårda streck i grammatiken – och visst, hans bok användes i decennier som rättesnöre för journalister, myndigheter och lärare. Men mitt bland kapitlen om satslära och stilistik hittar Blensenius något annat: ett påfallande öppet sinne.
Ett exempel är kapitlet om pronomenen ”sin” och ”hans”. Här skulle man kunna vänta sig glasklara regler. Men Wellander konstaterar att ”språkbruket medger rätt stor frihet”. Det handlar snarare om känsla för situation än om regler ristade i sten. Blensenius lyfter fram formuleringen som ett ledmotiv: Svenskan lever. Den rör på sig.
Sammansättningar, satsgränser och språkets små rörelser
Det finns fler exempel där Wellander kliver ur den förväntade rollen som regelboksmoralist. I en passage om sammansatta ord, typ ”skolbok” kontra ”skol bok”, skriver han sitt kanske mest moderna citat: ”Regler finnas icke.” Istället uppmanar han läsaren att observera bruket.
Samma ödmjukhet gäller klassiska språkfrågor som ”starkare än du” kontra ”starkare än dig”. Det här är en vattendelare i vissa språkdebatter, men Wellander säger bara: båda formerna finns, bruket vacklar, båda fungerar. Istället för hårda gränser visar han förståelse för språklig utveckling.
En kritisk blick på vardagssvenskan – utan domar
En annan värdefull aspekt av Riktig svenska är hur den försvarar det talade, levande språket. Utrop som ”Att han inte kommer!” kan tyckas talspråkliga eller slarviga, men Wellander konstaterar att de har tagit plats även i skriven svenska. Han kritiserar inte – han observerar hur språket faktiskt används.
När han diskuterar skillnaden mellan ”uppenbart” och ”uppenbarligen” medger han att fasta regler inte kan ges – man måste lyssna. En inställning som idag ofta ses hos moderna språkvetare snarare än hos en stilistprofessor från 1930-talet.
Allt förändras – och det borde inte skrämma oss
Det kanske mest träffande är att Wellander ägnar ett helt kapitel åt ”Språket och dess föränderlighet”. Här erkänner han något viktigt: språket är inte ett museum, utan ett vardagsrum. Det är levande och i ständig rörelse.
För Blensenius är boken en vänlig guide genom ett språk i ständig förändring – inte ett dömande dokument från förr. Han menar att just denna balanserade och inkännande ton är högst relevant i dagens språkdebatt, där engelska lånord, särskrivningar och emojins plats ofta orsakar upprörda känslor.
En bok för alla som älskar språk – på riktigt
Vad gör då Riktig svenska värd att läsa, så många decennier efter sin utgivning? Enligt Blensenius är det den ödmjuka öppenheten som gör boken så modern. Den påminner oss om att regler är verktyg – inte lagar. Det bästa vi kan göra för språket är att lyssna på det.
”Språkbruket medger rätt stor frihet”, skrev Erik Wellander. De orden rymmer både visdom och mod. Kanske är det just där framtidens språkvård börjar – inte i kritik och korrigering, utan i nyfikenhet.
📘 Kort om Riktig svenska
- Författare: Erik Wellander (1894–1977)
- Utgiven första gången: 1939
- Handlar om: Grammatik, stilistik, skrivråd
- Perspektiv: Normativ i grunden – men med stor förståelse för språkets vardag och förändring
- Noterbart citat: ”Språkbruket medger […] rätt stor frihet.”
📰 Alternativa rubriker
- ”När reglerna böjde sig för verkligheten: Wellander och språket som lever”
- ”En bok som säger: Språk är inte perfekt – det är vackert ändå”
- ”Riktig svenska – klassikern som visste att språket får leva sitt eget liv”
📘 Har du själv en språkbok som förändrade hur du ser på skrivande? Kanske ett skolminne, kanske ett litterärt ögonblick? Berätta! Hur lärde du dig att lyssna till språket?