I ett ljust rum i Berlin, fyllt av röster som nästan glömts bort, börjar allt med en dikt.
Den var inte särskilt lång. En enda rad, kanske två. Skriven på tatariska – ett språk som varit mer tystnad än ord i Dinara Rasulevas liv under flera år. Hon föddes i Tatarstan, men har bott i Berlin i ett decennium. Tidigare skrev hon poesi på ryska. Efter invasionen av Ukraina 2022, tappade det språket sin mening för henne. Orden bar inte längre hennes tankar.
– Det var som om jag hade blivit stum, berättar hon. Poetiskt stum. Och så en dag kom det… En dikt. På mitt barndomsspråk.
Det blev starten på något större – en process som väcker språklig livskraft igen.
🧪 TEL:L — där språken får börja andas igen
TEL:L är ett språklaboratorium i Berlin där utdöende språk får nytt liv genom poesi, musik och samtal. Namnet leker med orden för “språk” på tatariska och engelskans “tell”. Här berättas, återupptäcks och andas språk som nästan tystnat.
Deltagare med rötter i forna Sovjetunionen – burjater, tjuvasjer, udmurter, karaiter och andra – samlas i öppna workshops. De skriver dikter, sjunger sånger och skapar nya minnen på språk som tatariska, karelska och burjatiska.
För många är det första gången de talar sitt språk utanför familjeköket – eller någonsin vågat tala det öppet.
– Det tjuvasjiska språket ansågs vara något smutsigt. Osmart. Till och med i min egen familj pratade vi det bara i hemlighet, berättar poeten Viktorija Șăltăr.
Här handlar det om mer än språkinlärning. Det är språkterapi: en läkande process för både själ och identitet.
🗣️ Tystnaden bakom siffrorna
I den ryska federationen finns omkring 200 språk – men många är på väg att tystna.
Enligt den senaste folkräkningen har andelen udmurtisktalande minskat med över 25 % på tio år. Förklaringen ligger både i modernisering och en historia av språklig marginalisering.
Sedan 2018 är modersmålsundervisning inte längre obligatorisk i ryska skolor. De statliga medierna är ryskspråkiga. Endast kyrilliskt alfabet tillåts på många håll, vilket drabbar språk som exempelvis burjatiska, vars ursprungliga skrift är vertikal och mongolisk.
– Det är inte bara vad man får säga – utan också hur det får se ut som styrs, säger Khandama Tudebei, som undervisar i burjatiska i Berlin. Hon visar sin anteckningsbok med vertikala tecken som aldrig fått någon offentlig plats hemma.
🔥 När språkförlust blir ett sår
Under 1920-talets Sovjetunionen fanns en tid av språklig blomstring. Men 1930-talet markerade en vändpunkt. Ryska blev norm, minoritetsspråk skulle tystas eller ryskskapas.
Det kulturella såret lever kvar. Idag ses många minoritetsspråk fortfarande som mindre värda. Forskare och författare tystas. Att kämpa för sitt språk betraktas ibland som ett politiskt hot.
En tragisk påminnelse om detta var när den udmurtiske forskaren Albert Razin tände eld på sig själv 2019 i protest. Hans skylt löd: “Om mitt språk försvinner i morgon, vill jag hellre dö i dag.”
🕊️ En ny generation gör motstånd – med orden som vapen
Men i exilstäder som Berlin och Tbilisi växer en ny rörelse. En generation ifrågasätter den ryska kulturens dominans och återupptäcker sina rötter. Revolutionen är långsam, men fylld av styrka och motståndskraft.
För deltagarna i TEL:L är varje möte och varje återfunnet ord en aktiv handling – ett motstånd.
– Att bara sitta tillsammans och uttala ord på sitt modersmål… det är politiskt, säger Leo, med rötter i det utdöende karaitiska språket.
Och kanske är poesin just därför så kraftfull. Den kräver inga grammatiska perfektioner. Den inbjuder till lek, till känsla och återuppfinnande. Inte bara av språk – utan av kultur och tillhörighet.
🧾 Vad är TEL:L?
- Ett språk- och poesiprojekt i Berlin, grundat av Dinara Rasuleva.
- Ett skyltfönster – och skyddsrum – för språken från det forna Sovjet.
- En mötesplats för poeter, konstnärer, lärare och människor med stark längtan efter sina modersmål.
- En plats för läkning, identitet och språklig återfödelse.
📣 Vad är ett språk, egentligen?
Ett språk är mer än bara kommunikation. Det är sångerna i barndomen, fåniga ordlekar, visdom från morföräldrar. Det är en identitet.
För många runt om i världen är språklig förlust en verklighet. I Berlin handlar poesin inte bara om stil och skönhet – den handlar om att leva vidare.
“Jag fanns. Jag finns. Jag kommer att fortsätta finnas.” – säger orden i en dikt. Och det är just där poesins kraft bor.
📚 Vill du veta mer?
- Ethnologue: Languages of the World
- UNESCO:s Atlas över hotade språk
- Språkrådets rapport om nationella minoritetsspråk i Sverige
Följ #Språkaktivism för fler berättelser om ord som motstånd. Prenumerera på vårt nyhetsbrev för nästa reportage.