Tänk dig att du öppnar mobilen, scrollar genom Instagram, och där finns de: bilder på vad folk åt till lunch, en väns födelsedagsgrattis och någon du flirtade med som skickat en blinkande emoji. Det är snabbt, bildrikt, personligt – och väldigt mycket 2024.
Fast… vad många inte vet är att precis det här – att dela bilder, ord, känslor och små livsuppdateringar – har svenskar gjort i över hundra år. Men istället för selfies och hjärt-emojis använde man små, snirkliga papperskort med tryckta bilder. Ja, vi pratar vykort.
Och herregud vilka mängder som skickades. 1903, mitt i vykortens storhetstid, damp det ner 43 miljoner vykort i svenska brevlådor – i ett land med fem miljoner invånare. Det blir nästan nio vykort per person, bara det året. Världen må saknat internet, men svenskarna hade hittat sitt eget sociala nätverk.
Det första folkets flöde
”Man skickade kort för att gratulera, flörta, chatta – en pågående kommunikation, precis som i dag med våra mobiler”, säger Ann-Catrine Edlund, professor i svenska vid Mittuniversitetet.
Det var billigt, enkelt och framför allt tillgängligt. Oavsett om man var piga på landet, arbetare i stan eller borgare med utbildning, kunde man greppa en penna och ett vykort. Till skillnad från formella brev krävdes det inte att du skrev felfritt. Faktum är att många kort är riktiga konstverk av kreativitet: text på alla sidor, uppochnervända rader, hemliga chiffer.
”Det var något nästan poetiskt över dem,” berättar Edlund. Och till skillnad från våra snabba, ibland slarviga sms, fanns här en närhet – kanske också ett behov av att överlista censur och nyfikna familjemedlemmar. Lite som att posta något kryptiskt på Instagram som bara en vän kan tolka rätt.
”Att vya” – när folk bytte kort som vi byter likes
Av alla sköna uttryck från förr, fångar nog inget tiden bättre än verbet ”att vya”. Att skriva ett vykort – eller helst byta ett. Det blev en livsstil för många. Man samlade bilder, bytte porträtt, visade stolthet över sitt landskap eller sin hembygd – eller letade kärlek.
Låter det bekant?
Ta till exempel Frida från Härnösand. Hon satte in en liten annons i tidningen där hon efterlyste vykortskontakter. Resultat? Över 40 svar, och de flesta flirtiga. Det är som Tinder, fast med frimärke. Många la till och med kort med kodnamn i lådor på basarer eller tågstationer – uppkopplade på den analoga dejtingmarknaden.
Ett supernät – med snigelpostens hastighet
Allt detta hade förstås aldrig gått utan en makalöst väloljade maskin: det svenska postverket. De fungerade lite som dagens mobilnät – fast istället för wifi hade man brevbärare överallt, postkupéer på tåg och båtar, och så gott som direktsvar. Skickade du ett vykort på morgonen kunde du få svar till eftermiddagskaffet.
Det är inte direkt pushnotiser. Men inte långt därifrån heller.
När vykorten formade det svenska jaget
Men vykortsflödet handlade inte bara om romantik eller vardagssnack. Det blev också ett sätt att spegla – och till viss del skapa – det moderna Sverige. Kort med folkdräkter, landskapsvyer, fabriker, kyrkor och hamnar skickades kors och tvärs över landet och skapade en gemensam bild av nationen. Plötsligt såg stadsbor fjällen och småstadens folkdräkt stod i stockholmarnas fotoram.
Edlund lyfter också något mer personligt – och kanske bekant från vår egen tid: ”Om jag inte skickade kort till dig, kanske du inte längre såg mig som en vän.” Det är 1900-talets version av att någon inte gillar dina bilder, eller glömmer gratta dig på Facebook.
Ett bortglömt kulturarv – nu återupptäckt
I dag samlas dessa vykort i lådor på vinden eller i gamla arkiv utan att någon tänker på vad de egentligen är: vår första masskommunikation. Edlund och historikern Carola Nordbäck har därför dragit igång ett forskningsprojekt kallat Vykortens berättelser om det moderna, där 5 000 vykort digitaliserats och nu kan läsas online via DigitaltMuseum och Mittuniversitetets hemsida.
Och det är inte bara bilderna som är viktiga – det är texterna. Länge betraktade museerna vykorten som just fotografier, vilket gjorde att den personliga texten på baksidan ofta försvann. Men det är just där magin finns.
”Det var första gången vanligt folk kunde uttrycka sig skriftligt på stor skala”, säger Edlund. Ett slags analog förlaga till den digitala kompetens vi i dag pratar om i skolor och på jobb.
Vad vi kan lära oss – och varför det spelar roll i dag
Kanske det mest fascinerande med vykortsvurmen är hur nutiden speglas i det förflutna. Oron över att ständigt behöva uppdatera våra liv, känslan av att alltid måste vara tillgänglig, eller rädslan för att inte längre räknas som vän – allt det här fanns redan då.
Vi har bara bytt format.
Så nästa gång du skickar en snabb snap, ett hjärta på Messenger eller kommenterar en bild med en flamma-emoji – tänk på att någon, kanske 1910 i Luleå, slet fram pennan, tog fram sitt vackraste vykort, och skrev:
”Tack för vyn. Här är en ny. Skriv snart tillbaka.”
Och plötsligt känns det inte som vi kommit så långt bort ändå.
Vill du dyka ner själv?
- 📮 Utforska tusen vykort på DigitaltMuseum – vad hittar du för berättelser?
- ✍️ Skriv ett eget vykort till någon du inte träffat på länge. Vem vet – det kanske blir en ny vana?
- 💬 Vad skulle du skriva på ett vykort i dag? Och till vem? Fundera – och dela gärna med oss!
Alternativa rubrikidéer:
- Det analoga Facebook: När Sverige scrollade vykort
- När folk ”vya”:de – dåtidens sms i bildform
- Postverkets Instagram: Hur vykort formade ett land och byggde relationer
Kort och gott:
- Mellan 1900 och 1920 skickades miljontals vykort i Sverige – ett riktigt kommunikationssurr.
- Vykorten fungerade som dåtidens sociala medier – där folk nätverkade, dejtade och visade upp sitt liv.
- Även de utan hög utbildning deltog och skapade ofta personliga, konstfulla texter.
- Postverket var det tidiga 1900-talets supersnabba kommunikationsnät – ibland med leverans samma dag.
- Vykortens bildvärld formade både nationell identitet och vardaglig närhet.
- 5 000 vykort har nu digitaliserats för allmänheten i ett kulturhistoriskt forskningsprojekt.