Det finns författarbiografier som försöker göra en hjälte av sin huvudperson – och så finns det Olle Holmbergs storverk om Carl Gustaf af Leopold. Här lockar inte hjälteglorian, utan det mänskliga, det småaktiga och det pinsamma.
Leopold, hovpoet under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, var ofta i otakt med sin tid. Han kunde vara inställsam, något feg och lätt pompös – men också en språkkonstnär som inte gick att ignorera. Kanske var det just därför Holmberg fastnade för honom: i den här svaga, ibland löjeväckande gestalten speglas en hel epok.
Fem volymer, ett helt tidevarv
Mellan 1953 och 1965 gav litteraturhistorikern och kritikern Olle Holmberg (1893–1973) ut sina fem tegelstenar om Leopold och hans samtid:
- Den unge Leopold
- Leopold och Gustaf III
- Leopold och reuterholmska tiden
- Leopold under Gustaf IV Adolf
- Leopold och det nya riket
Tillsammans skildrar de den svenska kulturens resa från frihetstiden till romantikens genombrott. Här finns Gustaf III:s storslagna men korta hovdrömmar, Reuterholms maktspel, Gustaf IV Adolfs envisa konservatism och till sist statskuppen 1809, som öppnade dörren till ett ”nytt rike”.
Holmbergs blick: skarp, varm och rolig
Författaren och översättaren Nils Håkanson framhåller att Holmberg skriver med både skärpa och värme. Han är briljant, kvick och insatt – men har också ett kärleksfullt öga för det komiska hos sina gestalter. Deras svagheter blir inte bara uthärdliga, utan faktiskt underhållande.
Resultatet är att Leopolds små intriger, felbedömningar och fåfänga aldrig blir torra fakta, utan pusselbitar i berättelsen om ett Sverige i förändring. Det är kulturhistoria som lever och andas.
En skatt i skymundan
Idag syns Holmbergs böcker sällan i bokhandlar; de gömmer sig i bibliotekens magasin och antikvariatens hyllor. Men för den som vill förstå hur idéer, makt och språk formade Sverige runt 1800 är de ovärderliga.
Kanske är det just Holmbergs kombination av historiens tyngd och människans småkomik som gör att böckerna fortfarande glimmar, mer än ett halvt sekel efter att det sista bandet kom ut.
Tanke att ta med sig: Ibland är det just en människas brister som gör henne oförglömlig. Har du själv stött på en historisk figur som blev mer levande tack vare sina fel än sina förtjänster?