När Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024, riktades en ovanligt stark uppmärksamhet mot hennes verk. Men mitt i hyllningskören dök en oväntad detalj upp: den svenska versionen av hennes roman Vegetarianen var inte översatt direkt från koreanska, utan via engelskan.
Det väckte frågan: vad händer med en berättelse som passerar genom flera språk innan den når sina slutliga läsare? Och hur påverkar detta tolkningen av en författares röst och avsikt?
När språket förlorar sig självt
Översättningens väg får ibland avgörande konsekvenser. Den engelska översättaren av Vegetarianen ansåg det koreanska originalet vara för nedtonat, och valde därför att förstärka språk och bildspråk. Det neutrala, stilla tonläge som präglade originalet gick därmed delvis förlorat – ett förlust som fortsatte in i den svenska versionen, eftersom den byggde på den engelska tolkningen.
Språkforskare Anja Allwood vid Göteborgs universitet, expert på indirekta översättningar, har studerat detta fenomen i detalj. Hon förklarar:
”Det är det som är risken. Fel eller förskjutningar i en översättning får ofta ett långt liv – de letar sig in i nya språkversioner som bygger vidare på samma grund.”
Enligt Allwoods forskning var 1,3 % av alla svenska översatta romaner mellan 2000 och 2015 indirekta. Det kanske låter litet, men innebär ändå flera hundra böcker vars röst har färgats av mer än en översättares tolkning.
Varför ta omvägen?
Att översätta via ett annat språk sker inte av lättja. Skälen är ofta praktiska eller juridiska:
- Rättigheter – ett engelskspråkigt förlag har ofta ensamrätt till en översättning och kräver att deras version används.
- Språkresurser – svenska översättare med kunskap i t.ex. georgiska kan vara få, medan franska eller tyska versioner finns att tillgå.
Men varje sådant språkligt mellansteg lägger ett nytt filter mellan författarens ursprungliga röst och läsarens upplevelse.
”Det handlar inte bara om ord,” säger Allwood. ”Det handlar om kulturella nyanser, om känslan i texten.”
Ett historiskt mönster som lever vidare
Förr var denna typ av översättning norm. Svenska läsare mötte länge världslitteratur genom franska, tyska eller engelska förmedlare. Men dagens globaliserade värld erbjuder andra möjligheter – och förväntningar.
Direkta översättningar anses nu vara nyckeln till äkthet och närhet till författarens ton. För även om exakt översättning är omöjlig, menar Allwood att man kan vara trogen originalets stil och rytm. Och det är där läsaren börjar ana när något ”skaver”.
Så hur långt från originalet läser du?
Det är en fråga som rör mer än språk. Det handlar om makt: Vem avgör hur en berättelse låter på ett annat språk? En översättning är mer än teknisk överföring – den är ett känsligt konstnärligt arbete.
När texten byter språk kan en författares röst förvanskas utan att någon egentligen märker det. En subtil förändring i ton eller rytm kan ge litteraturen en annan klang – en annan själ. Så nästa gång en bok känns lite konstig, kanske det inte bara är din tolkning som sviktar. Kanske det är översättningens översättning du hör.
Att ha med sig från artikeln:
- 1,3 % av översatta romaner i Sverige mellan 2000–2015 var indirekta översättningar.
- Dessa för med sig risker i form av fel, tolkningar och förändrad stil.
- Indirekta översättningar uppstår ofta när översättare saknas för vissa språk eller när förlag styr översättningsvägar.
- Anja Allwood betonar vikten av att bevara ton och stil för att förbli trogen författarens avsikt.
🎧 Vill du veta mer? Missa inte nästa avsnitt av Språktidningens podd där Anja Allwood delar sina insikter om översättningens osynliga påverkan.
💬 Har du själv läst en bok där något kändes ”off”? Kanske var det mer än bara språket – kanske var det en översättning av en översättning.