Av alla nio förnamn mannen i Malmö redan hade, ville han bara lägga till ett till. Men det här sista, det tionde, visade sig vara laddat. Ordet han ville addera till sitt redan namn-tunga liv? ”Pappa.”
Det kanske låter harmlöst. Kärleksfullt, till och med. Men myndigheterna satte ner foten. Skatteverket sa nej, och när mannen gick vidare till Förvaltningsrätten blev det ett rungande nej även där. Anledningen? Enligt lagen är “Pappa” inget namn, utan ett – just det – relationsord. Och det räcker inte för att kvala in som ett godkänt förnamn i Sverige.
Ett ovanligt ärende, minst sagt. Och ett som Språktidningen nyligen lyfte fram (publicerat 26 juni 2025), vilket i sin tur väckte en större, ganska fascinerande fråga: Vad krävs egentligen för att något ska få status som namn i lagens ögon?
När ett namn inte känns som – ett namn
Svensk namnlag är tydlig med några grundregler. Ett namn får inte vara stötande. Det får inte väcka anstöt, skapa obehag, eller anses olämpligt. Men inget av det där var anledningen till att ”Pappa” fick kalla handen. Skatteverket landade nämligen i att ordet helt enkelt saknar det som de kallar “namnkaraktär.”
Det handlar alltså inte om att ordet är fult eller upprörande – utan om att det inte fungerar som namn. ”Pappa” är ett allmänt begrepp, laddat med betydelse kopplat till en social roll. Det är ju vad vi säger till fadern i familjen, inte något man ropas upp till på skolavslutningen eller skriver in i passet som identifikationsnamn nummer tio.
I beslutet konstateras att även om vissa ord genom tiderna har blivit accepterade som namn – som ”Sten”, ”Rose” och till och med det något mer okonventionella ”Kanon” – så handlar det om att orden har kommit att användas just som förnamn i vardagen. ”Pappa”, däremot, har det inte.
Vem bestämmer egentligen vad som är ett namn?
Vi vill väl alla tro att våra namn är en kärleksfull kombination av kreativitet, tradition och personlighet. Men i praktiken sitter Skatteverket med ganska mycket makt. De följer visserligen en praxis formad över tid och rådgör ibland med språkexperter eller Name Stats från SCB – men i slutändan avgör de vad som är ”namnkaraktär” och vad som inte är det.
Ord som ”Gud”, ”Lucifer” eller ”Prinsessa” har tidigare fått avslag av samma anledning som ”Pappa”: de bär på en tung symbolisk eller kulturell laddning, snarare än att fungera som namn i praktiken.
Anders Svensson, chefredaktör på Språktidningen och röst i målet, säger det tydligt i sin kommentar: ”Det finns inga hinder i lagen för att ha tio förnamn. Men alla förnamn måste ändå fungera – som namn.”
För Malmöbon i fråga kanske det handlade mer om identitet än om formaliteter. En tvåbarnsfar som ville få sitt allra viktigaste uppdrag inskrivet i folkbokföringen. Kanske var det ett sätt att uttrycka stolthet i faderskapet – ett slags existentiell tatuering fast med myndighetsstämpel. Men Skatteverkets hållning är tydlig: identitet i all ära, namn är fortfarande namn.
Framtidens namn – regler och realiteter
Vi lever i en era där kreativitet regerar i namnval. Influencers döper sina barn till saker som ”Tesla”, ”Moonchild” eller ”Fjällvind”. Då är det lätt att tänka att samhällets syn på vad ett namn faktiskt är håller på att luckras upp.
Men det här fallet visar att lagen fortfarande vill ha vissa ramar. När gränsen för vad som är ett namn tänjs ut allt mer – i takt med att vi vill uttrycka vår personlighet i varje bokstav – spelar det roll att någon ändå säger: ”Stopp! Vad betyder det här ordet, egentligen? Hur används det? Känner vi igen det som ett namn?”
För den här pappan i Malmö blev det inget extra namn just nu. Men kanske lägger nästa generation till ett ”Pappa” i namnregistret, om samhället hinner med att förändras. Kanske kommer framtidens namn vara mycket mer flytande än dagens.
Fram tills dess är det fortfarande Skatteverket som håller i pennan – och avgör vad som får skrivas in i passet.
Snabba fakta:
- En man i Malmö ville lägga till ”Pappa” som sitt tionde förnamn.
- Skatteverket och Förvaltningsrätten nekade.
- Motiveringen: ordet saknar namnkaraktär – det är ett relationsord, inte ett namn.
- Det är tillåtet att ha hur många förnamn som helst – så länge de fungerar som namn.
- Fallet publicerades i Språktidningen i juni 2025.
Har du hört ett namn som fick dig att stanna upp och le? Gränsen mellan kreativitet och funktion suddas ut mer och mer. Så vad tycker du – borde någon få heta ”Pappa” om de själva vill det?
Och framför allt: Vad gör egentligen ett ord till ett riktigt namn?