Konstnären Karin Andersson har i över tre decennier varit etablerad som Karin Mamma Andersson i kulturvärlden. Hennes namn är lika välkänt som hennes målningar, som finns representerade på stora internationella museer. Men när hon nu vill låta ”Mamma” bli en officiell del av sitt juridiska förnamn, möter hon byråkratiskt motstånd. Skatteverket säger nej, och förvaltningsrätten hakar på med samma besked: ”Mamma” räknas inte som ett namn.
Vad räknas egentligen som ett namn?
Efter uppdateringen av namnlagen 2017 finns riktlinjer för hur ett namn bedöms. Regelverket är stramt, och syftet är att skydda både individen och systemet själv från namn som kan upplevas som olämpliga eller opraktiska. Skatteverket lutar sig mot följande principer:
- Namnet måste ha ”namnkaraktär” – det ska kännas som ett namn, inte bara ett vardagsord.
- Det får inte vara direkt olämpligt.
- Det ska passa in i svensk eller internationell namngivningstradition.
Och där fastnar alltså ordet ”Mamma”. För myndigheten är det i första hand en familjeroll, inte en identitetsbärande namnform.
När gränserna suddas ut
Historien visar dock att språket inte är statiskt. Ord som en gång var vanliga substantiv fungerar i dag utan problem som personnamn: *Stella*, *Nova* och *Saga* är bara några exempel. Samtidigt blir gamla namn ofta etiketter på helt andra saker – som *Sibylla* (en snabbmatskedja) eller *Otto* (ett företagsnamn).
Det som känns udda just nu kan alltså mycket väl vara en självklarhet för nästa generation.
Konstnärlig frihet kontra folkbokföring
Inom konsten är det helt accepterat att ta ut svängarna. Artister, författare och konstnärer använder ofta starka, symboliska namn som blir varumärken i sig. Men folkbokföring kräver ordning och standardisering – personnummer, pass och system bygger på tydlighet. Därför krockar Anderssons önskan med det administrativa systemet: kreativitet möter byråkrati.
Stramhet eller ren praktikalitet?
Det som väcker frågor är varför en sådan ansökan görs till ett problem. Skulle det verkligen störa någon om ”Mamma” stod i hennes pass? Eller är det mer en fråga om ovana, där språket avviker från normen?
Internationellt finns inga hinder. Engelskspråkiga kulturer har namn som *Buddy* eller artister kända som *Mama Cass*. I flera andra delar av världen används till och med ”Mama” och ”Papa” som officiella namn. Det är alltså inte själva ordet som är problematiskt – utan den svenska namntraditionens strikta ramar.
Vägen framåt
Karin Andersson kan fortsätta driva frågan vidare juridiskt. Oavsett utgång har processen redan belyst en större fråga: hur starkt reglerad den personliga identiteten blir när den ställs mot myndigheternas regler. Konsten kan tänja på språket och belysa nya perspektiv – i folkbokföringen gäller i stället systemets behov av struktur.
Kort sammanfattat:
- Karin Andersson vill lägga till ”Mamma” som juridiskt förnamn.
- Skatteverket och förvaltningsrätten säger nej, med motiveringen att ordet saknar ”namnkaraktär”.
- Fallet illustrerar spänningen mellan kreativt uttryck och juridisk ordning.
- Namnförståelse förändras ständigt – det som inte känns som ett namn i dag kan upplevas helt naturligt i framtiden.
Till sist blir den stora frågan inte bara om Karin Andersson får heta ”Mamma”, utan om vi i framtiden helt enkelt tar för givet att även sådana ord hör hemma som namn.
👉 Vilket vardagsord tycker du själv skulle göra sig riktigt fint som förnamn?