En bok behöver inte vara tjock som en tegelsten för att väga tungt. Fråga bara språkforskaren och nordiska-språkdocenten Susanna Karlsson. När hon packade väskan för sommaren plockade hon med sig Ursula K. Le Guins kortroman Där världen kallas skog (övers. Mats Dannewitz Linder). Bara drygt hundra sidor lång – men med berättelsens rötter i 1970-talets Vietnamkrigstid och med teman som kolonisation, förtryck och moralisk blindhet.
Det är science fiction, men av det slag där framtidsvärlden känns obekvämt nära vår egen.
Språkets osynliga karta
Det som verkligen fastnar hos Karlsson är hur Le Guin låter språket själv bli en del av berättelsen – nästan som en osynlig huvudperson. Här tjuvkikar hon på idéerna bakom Sapir–Whorf-hypotesen: tanken att språket inte bara beskriver vad vi ser, utan även formar vad vi kan se.
I boken finns två sätt att prata om – och därför två sätt att uppleva – skogen:
- För planetens ursprungsbefolkning är skogen världen i sin helhet: myllrande av liv, spår, dofter och namn för nyanser en främling aldrig lagt märke till. Orden bär på årtusenden av närhet, kunskap och respekt.
- För kolonisatörerna är skogen mest… ingenting. Tom mark. Oanvänd. Ett hinder att hugga sig igenom på vägen mot något de vill kalla civilisation. Språket de använder reducerar skogen till råvara – och med det försvinner också en hel verklighet ur deras synfält.
Från sci-fi till klimatdebatt
Skillnaden i ordval är liten på ytan, men avgörande i betydelsen. Och där, menar Karlsson, finns en obeveklig koppling till vår egen tid. Forskare inom ekolingvistik studerar just hur vårt språk om natur, djur och landskap påverkar hur vi behandlar dem.
Fundera på följande frågor:
- Säger vi “skogsråvara” i stället för “livsmiljö”, vad händer då?
- Kallar vi mark “oanvänd” när den egentligen myllrar av biologisk mångfald, vilken bild får vi då i huvudet?
- Vilka beslut leder dessa språkliga bilder till?
Ett femtio år gammalt eko
Där världen kallas skog kom ut för mer än ett halvt sekel sedan, men känslan efter att ha läst den är snarare akut än nostalgisk. Budskapet om språkets makt, och faran när vi låter fel ord fastna som sanning, känns kanske ännu mer brännande i vår tids klimatkris och kulturmöten.
Fakta i korthet
- Titel: Där världen kallas skog
- Författare: Ursula K. Le Guin
- Översättning: Mats Dannewitz Linder
- Huvudteman: Kolonisation, etik, språkets makt
- Språklig vinkel: Sapir–Whorf-hypotesen, ekolingvistik
- Relevans idag: Direkt koppling till klimat- och natursyn
💬 Att fundera på: Vilka ord skulle du använda för att beskriva en plats du vill skydda? Och vilka ord skulle du undvika för att inte radera den ur någon annans världskarta?