Låt oss prata om den där sortens bok som tar tag i dig – inte bara för vad den berättar, utan för hur den gör det. Väinö Linnas klassiska roman Okänd soldat är precis en sådan upplevelse.
När jag läste den hade jag inte bara en fängslande berättelse framför mig. Jag kände att jag befann mig mitt i ett språkligt experiment, som om boken var ett slags levande museum över Finlands dialekter. Det var rätt och slätt en språknörds dröm — men också så mycket mer.
Rakt in i kriget – med soldater av kött och blod
För den som inte är bekant: Okänd soldat (i original Tuntematon sotilas) handlar om det finska fortsättningskriget (1941–1944). Men glöm hjältegloria och stålhjärtade officerare. Det här är krig ur marknivå – skitigt, svettigt, förbannat och… faktiskt rätt dråpligt ibland.
Linna skildrar ett gäng finska soldater som släpas genom strider, träskmarker, vänskap och bitterhet. De är långt ifrån perfekta. Kriget är krångligt, människorna ännu mer så – och just därför känns allt så ärligt.
Men det som gör Okänd soldat till en milstolpe är inte bara berättelsens nerv. Det är dialogen. Det som faktiskt sägs. Och hur det sägs.
En symfoni av dialekter
I originalversionen pratar soldaterna helt olika slags finska. Var och en låter som den by, trakt eller stad han kommer ifrån – savolaxiska gnälltoner här, österbottniska gnistor där, tammerforsare med nasal klang mittemellan. Varje karaktär bär sin geografi i rösten. Det är som att Finland själv får tala genom dem.
Det här greppet ger romanen en polyfon känsla – alltså att flera distinkta röster samsas på samma scen. Och det gör något med läsupplevelsen: du hör rösterna inuti huvudet, nästan som på teater.
Hur gör man det på svenska?
Så vad händer då när man – som i detta fall – översätter boken till svenska? Går det ens att få med de där nyanserna? Tidigare översättningar har oftast försökt pressa allt in i en lite mer neutral “boksvenska”.
Men inte här.
Översättaren Nils-Börje Stormbom har gjort något modigt – kanske till och med genialiskt. Han låter soldaterna tala olika svenska dialekter som finns i Finland: östsvenska mål från exempelvis Österbotten, Åboland, Nyland. Alltså: när de i originalet pratar finska med tydlig dialekt, gör de det i svensk översättning med en annan, men likvärdigt färgstark röst.
Och vet du vad? Det funkar. Riktigt bra, till och med.
När språk blir personlighet
Tack vare dialekterna blir soldaterna inte bara namn i en bok. De blir personer av kött, blod och stavelser. Den käftiga tammerforsaren får sin motsvarighet i en kvicktalig stadspratare på svenska. Den buttra österbottningen är lika butter, även när han svär på svenska. Språket bär deras humör, deras bakgrund, deras roll i gruppen.
Det är inte bara översättning. Det är återuppfinning.
För språkintresserade: rena rama skattkistan
Om du gillar nordiska språk, eller bara fascineras av hur mycket information som finns gömd i hur någon låter, så är den här boken rena julafton. Plötsligt hör du gamla östsvenska dialekter som knappt längre finns kvar i samtal – men som här lever sida vid sida med soldatens dröm om att överleva nästa dag.
Att en roman kan bli ett slags språkligt Beowulf-dokument är rätt ovanligt. Det är som att någon smugit in en hel etnologikurs i skyttegravarna.
Mer än gevärseld – här smattrar språket
Så nej, Okänd soldat är inte bara ännu en roman om krig. Den är ett ljudande kalejdoskop av språk och dialekter. Att läsa den är att bli påmind om hur mycket en människa uttrycker – inte bara med vad hon säger, utan med hur hon säger det.
Och när man tänker efter: är det inte ofta så i verkliga livet också? Hur nån låter berättar nästan lika mycket som vad som sägs.
Snabbfakta
| Vad? | En roman om krigets vardag och språkets rikedom |
|---|---|
| Författare | Väinö Linna |
| Titel (original) | Tuntematon sotilas |
| Titel (svenska) | Okänd soldat |
| Översättning av | Nils-Börje Stormbom |
| Språklig twist | Soldaterna talar olika svenska dialekter beroende på bakgrund |
| Läst av | Martin Persson, språkforskare och bokälskare |
Ditt dialekttips?
Har du själv läst en bok där dialekterna lyste upp sidorna? Kanske gjorde en viss karaktär oförglömlig?
Tipsa oss! Vi vill också lyssna. Med ögonen.
Förslagna alternativa rubriker
- “Krig, kamratskap och klingande dialekter”
- “När soldaterna talar sin egen verklighet – på svenska”
- “Dialekternas eko i skyttegraven – ett boktips för både hjärna och hjärta”
Så vad väntar du på? Slå upp Okänd soldat, och låt språket skjuta från alla håll.