Tänk dig tre tätorter som växt så tätt samman att de nästan känns som en och samma stad. Gatorna flyter ihop, gränserna suddas ut, folk rör sig sömlöst mellan centrumen. Ingen höjer på ögonbrynen längre när någon säger att de bor i “Mark”, även om det där egentligen inte är ett officiellt ortsnamn utan bara själva kommunen.
Det är precis det här som sker i Västra Götaland, där orterna Kinna, Skene och Örby under lång tid vuxit ihop till något som i praktiken fungerar som ett enda samhälle. Kommunens tanke? Att kalla hela tätorten för just Mark för att skapa tydlighet – och kanske också en gemensam identitet.
Men nu har två av landets språk- och namnvårdande myndigheter sagt nej. Och inte ett tveksamt nej, utan ett “det här bryter mot våra grundläggande principer”-nej.
Så, varför är det egentligen så känsligt att byta namn på en plats?
Ett logiskt steg – eller ett historieförlust?
Sett från kommunens horisont låter förslaget ganska vettigt. Ett samlat namn skulle göra det enklare att orientera sig – för både invånare och besökare, och kanske även locka fler att känna sig som en del av något gemensamt. ”Mark” som ortnamn skulle sitta över tågstationen, i mejlsignaturer och på företagsskyltar utan att behöva rabbla tre ortsnamn i rad varje gång.
Men ett namn är aldrig bara ett namn.
Enligt både Lantmäteriet och Institutet för språk och folkminnen går det här emot det som kallas “god ortnamnssed” – en kulturpolitisk princip som alltså väger tyngre än vad många kanske tror.
När namn bär minnen
God ortnamnssed går ut på att man ska behandla platsers namn med respekt för språk, historia och kultur. Det handlar om mer än praktikalitet – om att bevara berättelser. Om du till exempel har några rötter i Skene kanske du vet att din farfar arbetade på textilfabriken där, eller att du själv vuxit upp på en gata med samma namn i adressen sedan barnsben. Att underordna det till ”Marks tätort” kan kännas som att kapa banden till något som gör platsen speciell.
Och det råder inget tvivel om att både Kinna, Skene och Örby har sina egna berättelser, identiteter och – inte minst – namn med djupa rötter. Till exempel går namnet Örby tillbaka till vikingatiden. Flera hundra, kanske tusen år av historia sammanfattas i ett enda ord.
Så när kommunen föreslår att alla tre ortsnamn ska klumpas ihop under det mer generella “Mark”, rör det alltså upp känslor.
Mark är inget nytt i sig – men ändå för vagt
Lite ironiskt är det förstås – att man vill döpa hela centrala tätorten till “Mark”, när det egentligen är ett väldigt gammalt namn. Redan i medeltiden användes det för att beskriva ett geografiskt område, ett så kallat härad. Det här häradssystemet finns visserligen inte kvar, men flera kommuner använde de gamla namnen när nya administrativa gränser drogs under 1900-talet. Mark var en sådan kommun.
Problemet, menar kritikerna, är att använda det namnet som ortnamn också. Det riskerar att skapa förvirring – inte minst eftersom det redan används för hela kommunen. Var börjar och slutar Mark, egentligen? Är det platsen, stadsdelen, kartmarkeringen – eller något annat?
Dessutom låter “Mark” ganska opersonligt. Det är som att kalla en ort för “Land” eller “Område”. Inte direkt något som får hjärtat att klappa lite extra.
Förändring kräver starka skäl
Institutet för språk och folkminnen har varit tydliga i sitt avslag: kommunen har inte visat att behovet är så starkt att det motiverar att tona ner de tre befintliga ortsnamnen. Lantmäteriet håller med. Och eftersom dessa två myndigheter bestämmer praxis kring ortnamn går det inte vidare – åtminstone inte nu.
Det betyder att Mark som officiellt ortsnamn får vila i byrålådan ett tag till.
Kommunen får antingen låta idéen vila för gott – eller komma tillbaka med nya, starkare argument. Men signalen som skickats är glasklar: det krävs mycket mer än ett önskemål om tydlighet för att skriva om en plats historia.
Vad står egentligen på spel?
Det kan låta som en liten administrativ detalj för en kommun att vilja byta ortsnamn. Men i själva verket säger det något viktigt om vår tid. Människor flyttar, städer växer, gränser förändras – och med det väcks behovet av att skapa ny sammanhållning. Men varje försök till förändring måste balansera det gamla med det nya.
Namn är känsliga. De är bundna till minnen, tillhörighet och kultur. Att byta namn är i praktiken att ändra vilken berättelse vi berättar – och minns – om en plats.
Så vad händer nu? Förmodligen inget – inte på kort sikt. Men samtalet är igång. Och vem vet – kanske hittar man ett sätt att förena det gamla med det nya utan att något går förlorat på vägen.
📍 Förresten – vad betyder ortnamnet där du bor? Och hur skulle det kännas om det plötsligt försvann?
⚡️Snabbfakta:
- Kommunen Mark ville göra Kinna, Skene och Örby till en enda tätort kallad Mark.
- Språk- och kartmyndigheterna säger nej.
- Skälet? Det bryter mot ”god ortnamnssed” och slätar ut historiska värden.
- Namnet Mark har medeltida rötter – men anses för vagt som ortsnamn.
- Frågan handlar lika mycket om identitet och kultur som om geografi.
💬 Alternativa rubriker:
- När Kinna ville bli Mark – och fick mothugg
- Namnstriden som satte platsens historia på spel
- Identitet på kartan: där Skene och Örby sa ”stop”
Illustration: Föreställ dig en skylt där det tidigare stod “Välkommen till Kinna” – och som plötsligt bara säger “Mark”. Hur skulle du känna?