Hur mycket skriftspråket skiljer sig från sin talade motsvarighet blir extra tydligt med vissa ord. De eller dem är ett utomordentligt exempel – som de (!) allra flesta någon gång blivit osäkra på.
Vetskapen att många kämpar med att skilja mellan de och dem kan visserligen vara till viss tröst. Ännu bättre är emellertid att lära sig bemästra dessa personliga pronomen. Som tur är finns några enkla minnestrick att applicera i användandet av de eller dem.
Varför har vi så svårt för “de eller dem”?
Tillsammans med vi och ni, hör de och dem enligt Svenska Akademin hemma i kategorin personliga pronomen (tredje person plural). Det vill säga ord man använder sig av i stället för någons namn, i likhet med alla substantiv. Den främsta anledningen till varför många finner det svårt att särskilja mellan just de eller dem har vi redan varit inne på.
I talspråk uttalar vi som bekant båda två som “dom” och gör där ingen grammatisk distinktion mellan orden. I skrift är det däremot en helt annan femma. SvD hänvisar till en studie från 2017 som påvisar hur samtidens skolelever jämfört med 1970-talets har avsevärt svårare i frågan “de eller dem?”. Tidskriften alluderar även på debatten kring stavningen “dom” i skriftspråk, som mer eller mindre bubblat under ytan de senaste åren.
Somliga tycker att “dom” fungerar precis lika väl i skrift som tal, medan andra understryker vikten av att behärska antingen de eller dem när vi skriver. Även förslaget att en gång för alla slopa “dem” har luftats, och då enbart använda oss av “de” i skrift.
Hur viktigt är det att skilja på de eller dem?
Oavsett i vilket läger du står när det kommer till “dom”, “de” eller “dem”, underbygger övertygande argument varför tal- och skriftspråk bör förbli distinkta.
Ett korrekt användande av de eller dem i skriftspråk är i rollen som kommunikatör, redaktör, journalist eller dylikt ett tecken på yrkesskicklighet. Att skilja orden åt på ett korrekt vis gäller dock i samtliga sammanhang där man vill uppfattas som professionell. Det kan exempelvis handla om ett viktigt jobbmejl eller innehållet till sin egen hemsida.
De eller dem är en fråga som ofta väcker skarp debatt. Kunskap om hur de används kan inte desto mindre vara avgörande för att nå fram med sin text som planerat.
De eller dem – När ska man välja vilken?
För att ta avstamp i teori enligt svenska språkregler används “de” som subjekt och bestämd form. “Dem” gäller för objekt och efter preposition.
Med andra ord – “De leker på skolgården” och “De kurerade konstverken”. Jämför med “Den nya eleven leker med dem” och “Museiintendenten har godkänt dem.”
Tillhör du skaran som finner det en smula besvärligt att skilja mellan de eller dem, finns lyckligtvis ett par enkla knep att ta till.
De flesta finner det troligen enklare att korrekt använda sig av “jag eller mig” än “de eller dem”. Därför kan vi ta hjälp av jag/mig-kategorierna för att placera de/dem. Vid “jag” och “de” styr prepositioner det kasus som används. I objektsform gäller i stället “mig” och “dem”.
Hörsamma följande exempelmening:
- “Häromdagen skulle jag till biblioteket och göra läxorna.”
Här är valet av jag framför mig rätt så självklart för den som är flytande i det svenska språket. Handlar det om tredje person plural skulle meningen ovan – i talspråk – i stället bli:
- “Häromdagen skulle dom till biblioteket och göra läxorna”.
Men vad gäller i skriftform?
Blir du osäker på huruvida de eller dem är korrekt kan du använda dig av kategorin “jag/de”. Ersätt “jag” med “de” och finn hur dilemmat magiskt tycks lösa sig:
- “Häromdagen skulle de till biblioteket och göra läxorna.”
Använd samma princip med kategorin “mig/dem” – se nedan exempelmening:
- “Han väntade på mig vid busshållplatsen.”
- “Han väntade på dem vid busshållplatsen.”
Helt plötsligt blir det betydligt enklare att se skillnaden på – samt välja mellan – de eller dem i skrift.
De eller dem – Lär dig tillämpa minnesregeln
För att ge ytterligare exempel på hur man använder sig av “jag/de” respektive “mig/dem”-knepet ska vi omvandla följande meningar till tredje person plural:
- “Jag gick direkt hem efter konserten.”
- “På tisdag har jag ett viktigt möte.”
- “Förra året åkte jag till Grekland på semester.”
De eller dem? Här använder vi således de.
- “De gick direkt hem efter konserten.”
- “På tisdag har de ett viktigt möte.”
- “Förra året åkte de till Grekland på semester.”
Prova nu med mig/dem för att korrekt applicera de eller dem:
- “Ingenting kunde stoppa mig.”
- “Det här handlar inte om mig.”
- “Han ropade på mig.”
De eller dem? Här är alltså dem korrekt.
- “Ingenting kunde stoppa dem.”
- “Det här handlar inte om dem.”
- “Han ropade på dem.”
De eller dem – Här är undantaget
Som är fallet med de flesta grammatiska strukturer och minnesregler finns självfallet undantag. Det kanske mest handfasta är när de eller dem följs av ett “som”. I en del fall råder “de som”, medan det andra gånger går bra att använda sig både av “de” och “dem”.
- “De som dök upp var väl förberedda.”
Här låter trots allt “jag som dök upp (var väl förberedd)” mer naturligt än “mig”, även om meningen fortfarande upplevs som stolpig. Notera att det generellt alltid är bättre att satsa på “de” om osäkerhet uppstår. Det smälter oftast in bättre.
I andra fall behöver man faktiskt inte välja mellan de eller dem – endera kan fungera.
- “Var din skola en av de/dem som drabbades?”
Varken “jag” eller “mig” låter här något vidare. I just detta exempel har det dock ingen betydelse, eftersom båda varianterna går bra.
De eller dem – Ta hjälp av engelskan!
Ytterligare ett smart trick att ta fasta på i den uråldriga frågan “de eller dem?”, är att nyttja sina kunskaper i engelska. En del finner det enklare att skilja åt engelskans “they/them” än svenskans motsvarighet “de/dem”.
- “They took a walk in the park.” – “De tog en promenad i parken.”
- “He smiled at them.” – “Han log åt dem.”
De eller dem? – Summa summarum
Vi har nu lärt om varför det till syvende och sist fortfarande är högst relevant att göra skillnad på ordet “dom” i skriftspråk. I valet och kvalet mellan de eller dem har vi också fått ett par värdefulla minnesregler att använda oss av om det kniper.
Inneboende i alla språk är samtidigt ett element av föränderlighet. Grammatiska regelverk – i stil med användandet av de eller dem – är således flytande med tidevarvet. I skrivandets stund gäller en sak, medan framtiden kan utvisa något helt annat. Det viktiga är att följa språkdiskursen för sin tid – vilket just nu innebär att de eller dem alltså är väsensskilda.
Lycka till med framtida grammatiska strävanden!